Vi är numera en förening!

Stöd oss! Gå med i vår förening “Stoppa gruvan i Rönnbäck i Björkvattsdalen, Tärnaby”.
Det kostar bara 20 kr per person och år. Föreningen ska visa att vi är många som INTE STÖDJER en nickelgruva i Rönnbäck/Umeälven, Björkvattsdalen i Hemavan Tärnaby.
Medlemsavgift sätts in på bankgiro 559-7356. Ange ditt namn, adress och ev e-post.
Föreningens adress: Stoppa gruvan i Rönnbäck i Björkvattsdalen, Tärnaby
c/o Marie Persson, Tärnamo 123, 920 64 Tärnaby
E-post: marie@kvanne.se

Vi hoppas att så många som möjligt vill stödja föreningens fortsatta arbete. Allt stöd behövs!

/Nina

Dags att ändra minerallagstiftningen!

De senaste åren har vi sett en allt växande gruvdebatt i Sverige. Ingångarna i debatten kan vara olika men gemensamt är att man reagerat på Sveriges mineralpolitik och vill se en förändring. Debatten anknyter till miljö- och hälsorisker, landsbygdsfrågor, långsiktig hållbarhet och solidaritet. En av de större frågorna som hamnade i fokus 2013 var samernas situation och kulturella aspekter.

De som stöttar den växande debatten framställs ofta som ”Gruvmotståndare. Bakåtsträvare. Motståndare till utveckling och arbetstillfällen”.
Men bilden av de som visat stöd i gruvdebatten är mer komplex. Bland dessa återfinns egenföretagare, lönearbetare, forskare, tjänstemän, lärare, studenter, småbarnsföräldrar, pensionärer, vattenexperter, nationalekonomer, fackligt engagerade, politiker, jurister, människorätts- och miljöorganisationer, kulturarbetare, journalister, arkitekter, filmare, turismföretagare, gruvarbetardöttrar m.fl.

Nuvarande minerallagstiftning och mineralpolitik driver på en ständigt ökande exploatering – utan eftertanke och hänsyn till kommande generationer. En exploatering utan reella skydd för våra barns och barnbarns miljö, hälsa, mark, vatten och lokala matråvaror. En exploatering som inte bidrar till långsiktigt hållbara lokalsamhällen, fondering för sanering eller något reellt tillskott till statskassan. Minerallagstiftningen driver även på en kolonisering av det samiska folket.

För att nämna Rönnbäcksprojektet som, enligt Västerbottensnytts gruvexpert Arne Müller, beräknas använda nära en procent av hela Sveriges elförbrukning. Samtidigt är gruvnäringen den största producenten av industriavfall. Dagbrottsutvinning kommer bidra till en mångdubbling av mängden avfall. Det mesta man plockar upp ur jorden vid dagbrott kommer vara avfall. Och med gruvavfall kommer behovet av säker miljöförvaring. Till detta tillkommer maskinpark i gruvorna och transporter med enorma koldioxidutsläpp.

Man kan fråga sig varför regeringen tycker det är viktigare att hävda lögnen att Sverige skulle bli “självförsörjande på nickel” genom att skänka bort malm i Rönnbäck och traditionellt samiska åretruntmarker till riskkapitalister, än att satsa på långsiktigt hållbara lokalsamhällen och att bli självförsörjande på MAT och rent vatten?
Regeringens agerande är inte försvarbart. Björkvattsdalen har dessutom betalat nog till staten genom åren.

Låt folket, naturen och kommande generationer leva. Det måste strida mot internationell folkrätt och mänskliga rättigheter att generation efter generation i ett område utsätts för så grova övergrepp och långsiktig kolonialism. Historien kan vi inte göra något åt men alla politiker (på kommunal, regional, nationell och internationell nivå) och myndigheter har ett ansvar att se till att inga fler övergrepp sker. Inte i Sverige år 2014.

Tänk om regeringen och kommunen satsade lika mycket pengar och energi på att skapa genomtänkta långsiktiga förutsättningar för åretruntturism, hållbart företagande, landsbygdsutveckling, lokal matförädling, kultur och kreativa näringar, varumärkesbyggande och återvinning som på att ensidigt gynna gruvindustrin – hur skulle förutsättningarna i våra lokalsamhällen inte se ut då?

I år är det valår.
Ställ krav på politikerna att agera för en förändring av nuvarande minerallagstiftning och mineralpolitik.
Det kommer vi gruvdebattörer att göra – i hela landet.

/Marie Persson

Bild

En uppdatering på läget

Hejhej! Ja det var ett tag sen och en del har hänt sen sist.

Sveriges regering har svarat på FN:s kritik

Nu har då Sveriges regeringen svarat till FN:s Rasdiskrimineringskommitté angående den kritik som FN framförde i höstas. Regeringen har i sin skrivelse till FN avfärdat kritiken, för att den är otydlig och kommer för tidigt när det hittills bara förekommit prospektering och ingen egentlig gruvdrift i Rönnbäck. Så Nickelmoutain måste typ börja spränga skiten för att det ska vara diskriminering.

Landshövdingens olika utspel i veckan

Västerbottens landshövding Magdalena Andersson har tagit plats i gruvdiskussionen i veckan. Magdalena har varit i Storuman och diskuterat lokala frågor med bland annat Tomas Mörtsell (Centerpartistiskt kommunalråd i Storuman).

I måndags gav Magdalena oss lugnande besked om gruvavfall i Storumans kommun med Blajken som utgångspunkt. Det ska tydigen inte komma ut några som helst gifter just nu och rening pågår. Det är konkursförvaltarens ansvar att se till att detta sköts.

”- Men om inte de inte klarar av det längre så finns det beredskap att gå in och ta över med statliga medel”. Med andra ord; vi skattebetalare får betala då riskapitalisterna kör gruvbolagen i botten.
En retorik som en kan känna igen från förre VD:n för Nickelmountain Fredrik Bratts mantra: ”Kan vi inte uppföra en säker gruva får vi inget miljötillstånd”.

Tomas Mörtsell inflikar även med gruvlobbyns nya mantra: “De här gruvorna fick tillstånd innan den nya strängare miljölagstiftningen trädde i kraft.” Då har han uppenbarligen inte följt utvecklingen med Northlands gruva i Pajala och den glänsande miljöstart den på kort tid haft, TROTS ny miljölagstiftning.

Men tack Magdalena och Tomas vi är många som känner oss så mycket lugnare nu… Eller kanske inte. 

Gruva och naturreservat går att kombinera
Tomas Mörtsell och Magdalena Andersson diskuterade även en kommande gruva vid Kyrkberget. Kyrkberget som är på god väg att bli naturreservat samtidigt som ett gruvbolag vill bryta fluorit där.
Detta tycker varken Tomas eller Magdalena är något problem utan menar att det går att ha gruva på ett gruvområde som tar 20 kvadratkilometer i anspråk OCH samtidigt få området att fungerar som naturreservat.
Ja, detta måste vara det politikerna i Västerbotten menar med ”Kulturdriven tillväxt”.

Datastyrt gruvarbete

Kanske en av gruvlobbyns största argument för gruvbrytning är ju att det skapar jobb i glesbygden. De som lägger sitt största argument på att gruvor ger jobb kanske kommer att blekna en aning då tekniken inom gruvindustrin stadigt går framåt.

I veckans nummer av nyhetsmagasinet Fokus kan man läsa om de australiensiska gruvarbetarna som sitter vid dataskärmar och styr stora grävskopor som lastar gruvmaterial på lastbilar – 150 mil från själva gruvan. Svensk leverantör för världens största gruvmaskintillverkare Caterpillar säger till Fokus att gruvbolag som ska starta gruvor i Sverige om fem-tio år tittar på hur långt tekniken för automation och fjärrstyrning kan tänkas ha hunnit då: Ska man bryta i en otillgänglig miljö så skulle man kunna tänka sig att det bara är servicepersonal på plats som underhåller grejerna, resten av driften kan skötas betydligt bättre på andra håll. Solna till exempel, säger han.”

Lämnar er för denna gången med några tankevärda ord från Mikael Niemi.

Och ett foto från Jokkmokks marknad förra helgen där vi var minst 500 stycken som demonstrerade mot gruvor i Sápmi.

DSC_1075 

/Nina Hanson

nina 

Marie Persson började invigningsdagen för Umeå kulturhuvudstad 2014

“Buerie biejjieh!

Mitt namn är Marie Persson. Jag är mamma till Ailo och Freja, egenföretagare, sametingsledamot och en av alla tusentals engagerade i den gruvdebatt som flammat upp under de senaste åren.
Marie Persson

Det är en ära för mig att stå här idag och tala. Jag kommer att göra det utifrån det jag brinner för.

Jag kommer med en hälsning från fjällen och Umeälvens övre del där jag har mina rötter. Jag kommer med en hälsning från rent vatten, frisk luft, en sprakande eld, vindbitna träd, gnistrande snö, lokala matråvaror och ett älskvärt men strävsamt folk.

Jag bor i Björkvattsdalen utanför Tärnaby. En levande kulturbygd som fostrat många kulturpersonligheter – slöjdare, konstnärer och kreatörer.

Nedanför vårat hus porlar en bäck. Den här bäcken rinner ut i Björkvattnet och Gardikens stora vattenmagasin. Det vatten som passerar mitt hus passerar även ett område som heter Rönnbäck – det första stället i Tärna där samer slog sig ned och blev bofasta. Dalgången är riksintresseklassad för sin kulturmiljö. Detta trots att många fick gå från hus och hem under vattenkraftsepoken. Men ättlingarna finns kvar och många andra som älskar hela vårt fjällområde.

I Rönnbäck planeras ett kontroversiellt högriskprojekt av storskalig nickelbrytning i ett område med asbest och lika stort som hela Umeå. Eller Stockholms innerstad plus Södermalm och Bromma. Det har gått så långt att FN:s rasdiskrimineringskommitté för första gången tvingats gå in i ett gruvprojekt i Sverige. Utredningen pågår. Men det här är något vi lär få se mer av då regeringen nu skänker bort marker och traditionellt samiska områden till riskkapitalister.

Vattnet från Rönnbäck fortsätter nedströms och når slutligen Umeå – innan det rinner ut i Bottenviken. Ur denna älv kommer det vatten som ni dricker här i dag och ger till era barn.

För mig är kultur en del av en identitet och ett sätt att leva, som gått i arv från generation till generation. Att leva i ett sammanhang med djup och mening.

Den pågående gruvdebatten ökar bara i styrka. Folk kämpar nu i hela landet för fast mark, rent vatten och sin kultur. För det samiska folket handlar det om överlevnad. Läget är akut. Sveriges mineralpolitik och minerallagstiftning sviker oss – den sviker oss alla! Och det angår var och en av oss då den idag är utformad på ett mycket utarmande sätt och inte kan säkra vår miljö, barnens hälsa, vårt vatten eller långsiktigt hållbara lokalsamhällen.

Klockan fem idag under invigningsceremonin kommer min son att jojka Umeälven och det vatten som färdats hit från fjällen. Jag önskar att alla barn ska få fortsätta leva i och med sin kultur, en giftfri miljö, och ta del av det kulturarv de har att förvalta. Det har de rätt till och det ska ingen ta ifrån dem!

Så njut av vår kultur så mycket ni bara orkar under hela 2014 och flera hundratals, ja tusentals år framöver – men glöm inte att det är vi medborgare som har en skyldighet att se till att våra politiker tar ansvar och driver på en utveckling som går i en mera hållbar riktning, som värnar vårt klimat, miljö och som respekterar vår kultur – PÅ RIKTIGT!
I år är det valår. Res på er, för våra barns skull! Tack.”