Pressmeddelande

Fynd av sällsynta växter stärker argumenten mot den planerade gruvan i Rönnbäck.

I Rönnbäck, strax söder om de kända turistorterna Hemavan och Tärnaby i Västerbottens län, har prospekteringsbolaget Nickel Mountain fått bearbetningskoncession för storskalig nickelbrytning, trots undermålig utredning av naturvärdena. Nu har föreningen Skydda Skogen i samarbete med föreningen Stoppa gruvan i Rönnbäck inventerat de botaniska värden som är knutna till serpentinbergen i området. Resultaten stärker ytterligare argumenten för att området bör skyddas.

serpentinväxt

I år utsågs Rönnbäcksnäset till en av vinnarna i WWF:s omröstning om Sveriges hotade naturpärlor. Rönnbäcksnäset var det ”extra vackra och skyddsvärda naturområde” i Västerbottens län som röstades fram av allmänheten.

Sedan tidigare finns många skäl till att det inte bör ges tillstånd till att etablera en gruvindustri i området. Till exempel riskerna med att anlägga en gruva i ett vattenmagasin, hot mot dricksvattenkvalitén, ekonomiska oegentligheter hos gruvbolaget, och bristande demokrati i beslutsprocessen. Gruvan är också ett hot mot turismnäringen, renskötseln, kulturvärdena, den lokala matförsörjningen, och mot hela det samiska folket som lever och verkar i området. Under 2014 visade Skydda Skogen även på höga naturvärden i skogen där gruvan planeras ligga, med fynd av 45 olika rödlistade arter, det vill säga arter som minskar eller är hotade.

Inventering 2015

– Naturen ute på Rönnbäcksnäset är helt fantastisk. En skog full av mångfald och utsikt mot fjällen från bergstopparna. Att etablera en gruvindustri i området skulle helt slå ut alla andra värden och möjligheter som finns i en sån här plats, säger Elin Götmark, talesperson i Skydda skogen. Gruvplanerna är som ett stort hån mot alla som valt att bo här eller resa hit för naturens skull.

På Rönnbäcksnäset finns det flera kala bergstoppar av serpentinberg, som är sällsynt i Sverige. I år har inventeringarna fokuserats på de särskilda former av olika växter som bara finns på serpentin, till exempel smal ängssyra och spenslig fjällnejlika. Inventeringen har funnit den särskilda serpentinfloran på alla toppar samt överallt där berg ligger i dagen.

– Dessa serpentinväxter har nyligen uppmärksammats och kommit in på rödlistan, säger Mora Aronsson, biolog och expert på kärlväxter på Artdatabanken. Att skydda Rönnbäcknäset är viktigt för att långsiktigt kunna bevara dessa växter.

Gruvan har väckt glädjerop från lokalpolitiker, men också motstånd från den lokala föreningen Stoppa gruvan i Rönnbäck, som bland annat lyft fram risker och konsekvenser med en gruva mitt i ett vattenmagasin i Umeälven. Bara miljöprövningen återstår innan Nickel Mountain kan börja bryta. Men bolaget har nu pausat gruvplanerna på grund av bristande lönsamhet.

– Det är väldigt värdefullt att inventerarna kommit tillbaka. De nya fynden ger ytterligare ett tungt argument mot gruvan. Vi hoppas att myndigheterna tar chansen nu när bolaget har pausat gruvplanerna, och agerar för att området ska bevaras för framtiden, säger Marie Persson, ordförande i föreningen Stoppa Gruvan i Rönnbäck.
Foto: Skydda Skogen.

Kontakt
Elin Götmark, talesperson i Skydda Skogen
elin.gotmark@fripost.org, 0706 – 78 74 23
Marie Persson, ordförande i Föreningen Stoppa Gruvan i Rönnbäck
kvannegrafiska@gmail.com, 0738 – 06 98 48

Rönnbäck fortsätter inventeras!

Skydda skogen och Fältbiologerna åker även denna sommar till Rönnbäck för att inventera det påtänkta gruvområdet och hjälpa till i kampen mot gruvan.
Förra året hittades och registrerades 846 punkter som visade fynd av 35 olika rödlistade arter och ytterligare 30 signalarter. Det är ju en hel del mer än vad gruvbolaget Nickelmountain hittade under sin inventering av området som gav 9 rödlistade arter.

Film från inventeringslägret 2014


Men området som den planerade gruvan täcker är ju lika stort som Umeå så det finns helt klart rätt mycket mer yta att undersöka.
Vill du veta mer om inventeringslägret och kanske va med och hjälpa till?
Klicka på länkarna för kontakt och läs mer om lägret på dessa sidor:
Skydda skogen
Fältbiologerna

Rönnbäcksnäset
Här på Rönnbäcksnäset ska ett av de planerade öppna dagbrotten ligga. 600 meter ner i marken vill de gräva.

/Nina Harryson

FN fortsätter säga nej till gruvan i Rönnbäck!

FN:s rasdiskriminerings kommitté fortsätter säga nej till gruvan i Rönnbäck även efter att Sveriges regering bemött kritiken.
Detta är mycket bra nyheter som faktiskt är den andra goda nyheten denna vecka.
Tidigare i veckan kom ett brev med en dom från Förvaltningsrätten där Förvaltningsrätten bifaller Rolf Kjellströms, Knut Perssons, Marie Perssons och Anders Östergrens överklaganden genom att upphäva Bergsstatens beslut angående ytterligare förlängning av giltighetstiden för undersökningstillståndet Rönnbäcksjön nr 4 i Storumans kommun.

Rönnbäcksnäset 2014
Rönnbäcksnäset, inventeringslägret 2014

Vi är numera en förening!

Stöd oss! Gå med i vår förening “Stoppa gruvan i Rönnbäck i Björkvattsdalen, Tärnaby”.
Det kostar bara 20 kr per person och år. Föreningen ska visa att vi är många som INTE STÖDJER en nickelgruva i Rönnbäck/Umeälven, Björkvattsdalen i Hemavan Tärnaby.
Medlemsavgift sätts in på bankgiro 559-7356. Ange ditt namn, adress och ev e-post.
Föreningens adress: Stoppa gruvan i Rönnbäck i Björkvattsdalen, Tärnaby
c/o Marie Persson, Tärnamo 123, 920 64 Tärnaby
E-post: marie@kvanne.se

Vi hoppas att så många som möjligt vill stödja föreningens fortsatta arbete. Allt stöd behövs!

/Nina

Gruvaktion i Umeå

Nätverket Stoppa gruvan i Rönnbäck i Tärnafjällen och Fältbiologerna Umeå anlade i fredags en gruva på rådhustorget i Umeå.

Ett satiriskt skådespel där vi ville uppmärksamma den planerade nickelgruvan i Umeå och samtidigt visa på den naivt optimistiska jargong som genomsyrar gruvdebatten i dagsläget.
Bild

Gruvbolag är väldigt bra på att visa statistik på hur mycket jobb det kommer att bli för bygden och hur mycket kommunen kommer att tjäna på en gruva. Lokala politiker är dessutom väldigt goda medhjälpare för att föra fram gruvbolagens lobbyism.

Vad gruvor egentligen innebär för miljö, hälsa, urfolk och lokalsamhällen lämnas helt åt den som rent ideellt sätter sig ner och gräver fram information på egen hand.
Gruvindustrin har stora miljöproblem och politiken som förs idag tar inte sitt ansvar.

Vi vill ha en gruvpolitik som värnar vår och kommande generationers framtid, att miljöbalken efterlevs och att urfolksrättigheter erkänns.

Bild
“Lokalpolitikern” – Äntligen så kommer det riktiga jobb hit till Umeå. Jag, du, vi och Lennart Holmlund slipper svälta ihjäl.

Bild
Fredrik Spratt VD för Hyckelmountain AB berättar om hur gruvan kommer att rädda Umeå, hur många jobb det kommer att bli och ja, ni måste ju flytta på er men jag säger som vår kära landshövding Magdalena Andersson “Låt inte det goda bli det bästas fiende”. Magdalena ser ju tex inga problem med att kombinera ett naturreservat med ett gruvområde.
Bild
BildBild
Första spadtaget för den nya gruvan i Umeå är grävt.
Bild
Vi avsluta med en alternativ text till Monica Zetterlunds låt “Att angöra en brygga”= “Att anlägga en gruva”
Bild
Cia avrundar aktionen med några ord. “-Vi vill uppmärksamma det absurda i att bara prata positivt om en gruva av den här storleken – världens tredje största nickelgruva. En gruva som kommer innebära negativ påverkan –  för de som bor i området, som tvingas flytta eller bor granne med en gruvindustri, för djur och natur och andra näringar”.

/Nina Hanson

Dags att ändra minerallagstiftningen!

De senaste åren har vi sett en allt växande gruvdebatt i Sverige. Ingångarna i debatten kan vara olika men gemensamt är att man reagerat på Sveriges mineralpolitik och vill se en förändring. Debatten anknyter till miljö- och hälsorisker, landsbygdsfrågor, långsiktig hållbarhet och solidaritet. En av de större frågorna som hamnade i fokus 2013 var samernas situation och kulturella aspekter.

De som stöttar den växande debatten framställs ofta som ”Gruvmotståndare. Bakåtsträvare. Motståndare till utveckling och arbetstillfällen”.
Men bilden av de som visat stöd i gruvdebatten är mer komplex. Bland dessa återfinns egenföretagare, lönearbetare, forskare, tjänstemän, lärare, studenter, småbarnsföräldrar, pensionärer, vattenexperter, nationalekonomer, fackligt engagerade, politiker, jurister, människorätts- och miljöorganisationer, kulturarbetare, journalister, arkitekter, filmare, turismföretagare, gruvarbetardöttrar m.fl.

Nuvarande minerallagstiftning och mineralpolitik driver på en ständigt ökande exploatering – utan eftertanke och hänsyn till kommande generationer. En exploatering utan reella skydd för våra barns och barnbarns miljö, hälsa, mark, vatten och lokala matråvaror. En exploatering som inte bidrar till långsiktigt hållbara lokalsamhällen, fondering för sanering eller något reellt tillskott till statskassan. Minerallagstiftningen driver även på en kolonisering av det samiska folket.

För att nämna Rönnbäcksprojektet som, enligt Västerbottensnytts gruvexpert Arne Müller, beräknas använda nära en procent av hela Sveriges elförbrukning. Samtidigt är gruvnäringen den största producenten av industriavfall. Dagbrottsutvinning kommer bidra till en mångdubbling av mängden avfall. Det mesta man plockar upp ur jorden vid dagbrott kommer vara avfall. Och med gruvavfall kommer behovet av säker miljöförvaring. Till detta tillkommer maskinpark i gruvorna och transporter med enorma koldioxidutsläpp.

Man kan fråga sig varför regeringen tycker det är viktigare att hävda lögnen att Sverige skulle bli “självförsörjande på nickel” genom att skänka bort malm i Rönnbäck och traditionellt samiska åretruntmarker till riskkapitalister, än att satsa på långsiktigt hållbara lokalsamhällen och att bli självförsörjande på MAT och rent vatten?
Regeringens agerande är inte försvarbart. Björkvattsdalen har dessutom betalat nog till staten genom åren.

Låt folket, naturen och kommande generationer leva. Det måste strida mot internationell folkrätt och mänskliga rättigheter att generation efter generation i ett område utsätts för så grova övergrepp och långsiktig kolonialism. Historien kan vi inte göra något åt men alla politiker (på kommunal, regional, nationell och internationell nivå) och myndigheter har ett ansvar att se till att inga fler övergrepp sker. Inte i Sverige år 2014.

Tänk om regeringen och kommunen satsade lika mycket pengar och energi på att skapa genomtänkta långsiktiga förutsättningar för åretruntturism, hållbart företagande, landsbygdsutveckling, lokal matförädling, kultur och kreativa näringar, varumärkesbyggande och återvinning som på att ensidigt gynna gruvindustrin – hur skulle förutsättningarna i våra lokalsamhällen inte se ut då?

I år är det valår.
Ställ krav på politikerna att agera för en förändring av nuvarande minerallagstiftning och mineralpolitik.
Det kommer vi gruvdebattörer att göra – i hela landet.

/Marie Persson

Bild

En uppdatering på läget

Hejhej! Ja det var ett tag sen och en del har hänt sen sist.

Sveriges regering har svarat på FN:s kritik

Nu har då Sveriges regeringen svarat till FN:s Rasdiskrimineringskommitté angående den kritik som FN framförde i höstas. Regeringen har i sin skrivelse till FN avfärdat kritiken, för att den är otydlig och kommer för tidigt när det hittills bara förekommit prospektering och ingen egentlig gruvdrift i Rönnbäck. Så Nickelmoutain måste typ börja spränga skiten för att det ska vara diskriminering.

Landshövdingens olika utspel i veckan

Västerbottens landshövding Magdalena Andersson har tagit plats i gruvdiskussionen i veckan. Magdalena har varit i Storuman och diskuterat lokala frågor med bland annat Tomas Mörtsell (Centerpartistiskt kommunalråd i Storuman).

I måndags gav Magdalena oss lugnande besked om gruvavfall i Storumans kommun med Blajken som utgångspunkt. Det ska tydigen inte komma ut några som helst gifter just nu och rening pågår. Det är konkursförvaltarens ansvar att se till att detta sköts.

”- Men om inte de inte klarar av det längre så finns det beredskap att gå in och ta över med statliga medel”. Med andra ord; vi skattebetalare får betala då riskapitalisterna kör gruvbolagen i botten.
En retorik som en kan känna igen från förre VD:n för Nickelmountain Fredrik Bratts mantra: ”Kan vi inte uppföra en säker gruva får vi inget miljötillstånd”.

Tomas Mörtsell inflikar även med gruvlobbyns nya mantra: “De här gruvorna fick tillstånd innan den nya strängare miljölagstiftningen trädde i kraft.” Då har han uppenbarligen inte följt utvecklingen med Northlands gruva i Pajala och den glänsande miljöstart den på kort tid haft, TROTS ny miljölagstiftning.

Men tack Magdalena och Tomas vi är många som känner oss så mycket lugnare nu… Eller kanske inte. 

Gruva och naturreservat går att kombinera
Tomas Mörtsell och Magdalena Andersson diskuterade även en kommande gruva vid Kyrkberget. Kyrkberget som är på god väg att bli naturreservat samtidigt som ett gruvbolag vill bryta fluorit där.
Detta tycker varken Tomas eller Magdalena är något problem utan menar att det går att ha gruva på ett gruvområde som tar 20 kvadratkilometer i anspråk OCH samtidigt få området att fungerar som naturreservat.
Ja, detta måste vara det politikerna i Västerbotten menar med ”Kulturdriven tillväxt”.

Datastyrt gruvarbete

Kanske en av gruvlobbyns största argument för gruvbrytning är ju att det skapar jobb i glesbygden. De som lägger sitt största argument på att gruvor ger jobb kanske kommer att blekna en aning då tekniken inom gruvindustrin stadigt går framåt.

I veckans nummer av nyhetsmagasinet Fokus kan man läsa om de australiensiska gruvarbetarna som sitter vid dataskärmar och styr stora grävskopor som lastar gruvmaterial på lastbilar – 150 mil från själva gruvan. Svensk leverantör för världens största gruvmaskintillverkare Caterpillar säger till Fokus att gruvbolag som ska starta gruvor i Sverige om fem-tio år tittar på hur långt tekniken för automation och fjärrstyrning kan tänkas ha hunnit då: Ska man bryta i en otillgänglig miljö så skulle man kunna tänka sig att det bara är servicepersonal på plats som underhåller grejerna, resten av driften kan skötas betydligt bättre på andra håll. Solna till exempel, säger han.”

Lämnar er för denna gången med några tankevärda ord från Mikael Niemi.

Och ett foto från Jokkmokks marknad förra helgen där vi var minst 500 stycken som demonstrerade mot gruvor i Sápmi.

DSC_1075 

/Nina Hanson

nina 

Marie Persson började invigningsdagen för Umeå kulturhuvudstad 2014

“Buerie biejjieh!

Mitt namn är Marie Persson. Jag är mamma till Ailo och Freja, egenföretagare, sametingsledamot och en av alla tusentals engagerade i den gruvdebatt som flammat upp under de senaste åren.
Marie Persson

Det är en ära för mig att stå här idag och tala. Jag kommer att göra det utifrån det jag brinner för.

Jag kommer med en hälsning från fjällen och Umeälvens övre del där jag har mina rötter. Jag kommer med en hälsning från rent vatten, frisk luft, en sprakande eld, vindbitna träd, gnistrande snö, lokala matråvaror och ett älskvärt men strävsamt folk.

Jag bor i Björkvattsdalen utanför Tärnaby. En levande kulturbygd som fostrat många kulturpersonligheter – slöjdare, konstnärer och kreatörer.

Nedanför vårat hus porlar en bäck. Den här bäcken rinner ut i Björkvattnet och Gardikens stora vattenmagasin. Det vatten som passerar mitt hus passerar även ett område som heter Rönnbäck – det första stället i Tärna där samer slog sig ned och blev bofasta. Dalgången är riksintresseklassad för sin kulturmiljö. Detta trots att många fick gå från hus och hem under vattenkraftsepoken. Men ättlingarna finns kvar och många andra som älskar hela vårt fjällområde.

I Rönnbäck planeras ett kontroversiellt högriskprojekt av storskalig nickelbrytning i ett område med asbest och lika stort som hela Umeå. Eller Stockholms innerstad plus Södermalm och Bromma. Det har gått så långt att FN:s rasdiskrimineringskommitté för första gången tvingats gå in i ett gruvprojekt i Sverige. Utredningen pågår. Men det här är något vi lär få se mer av då regeringen nu skänker bort marker och traditionellt samiska områden till riskkapitalister.

Vattnet från Rönnbäck fortsätter nedströms och når slutligen Umeå – innan det rinner ut i Bottenviken. Ur denna älv kommer det vatten som ni dricker här i dag och ger till era barn.

För mig är kultur en del av en identitet och ett sätt att leva, som gått i arv från generation till generation. Att leva i ett sammanhang med djup och mening.

Den pågående gruvdebatten ökar bara i styrka. Folk kämpar nu i hela landet för fast mark, rent vatten och sin kultur. För det samiska folket handlar det om överlevnad. Läget är akut. Sveriges mineralpolitik och minerallagstiftning sviker oss – den sviker oss alla! Och det angår var och en av oss då den idag är utformad på ett mycket utarmande sätt och inte kan säkra vår miljö, barnens hälsa, vårt vatten eller långsiktigt hållbara lokalsamhällen.

Klockan fem idag under invigningsceremonin kommer min son att jojka Umeälven och det vatten som färdats hit från fjällen. Jag önskar att alla barn ska få fortsätta leva i och med sin kultur, en giftfri miljö, och ta del av det kulturarv de har att förvalta. Det har de rätt till och det ska ingen ta ifrån dem!

Så njut av vår kultur så mycket ni bara orkar under hela 2014 och flera hundratals, ja tusentals år framöver – men glöm inte att det är vi medborgare som har en skyldighet att se till att våra politiker tar ansvar och driver på en utveckling som går i en mera hållbar riktning, som värnar vårt klimat, miljö och som respekterar vår kultur – PÅ RIKTIGT!
I år är det valår. Res på er, för våra barns skull! Tack.”

Hållbarhet för sju generationer

Den 28 artikeln i Irokesernas konstitution “The Great Binding Law” avslutas med orden

Look and listen for the welfare of the whole people and have always in view not only the present but also the coming generations, even those whose faces are yet beneath the surface of the ground — the unborn of the future Nation” http://www.indigenouspeople.net/iroqcon.htm

Så talar Irokesförbundet om konsten att fatta kloka beslut och om att inkludera också kommande generationers välfärd.

I vår kultur talar vi om hållbar utveckling efter ungefär samma tankebanor:

”En hållbar utveckling tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov.”

För att kunna leda utvecklingen i en hållbar riktning är det rimligt att också inkludera tidigare generationers klokskap. En av innebörden av begreppet kultur är just en vilja att bygga vidare på de erfarenheter som gjorts av dem som levat på jorden före oss.

I diskussionerna kring naturresursutnyttjande, omvandlingen och avfolkningen av landsbygden, industrialisering av jordbruk och skogsbruk liksom i planering av gruv- och mineralprojekt väger varken kulturaspekterna eller tankar om hållbar framtida välfärd särskilt tungt. Var finns visionen om framtiden och var finns respekten för kulturarvet?

under bjorkenMin mormor och morfar föddes under sista årtiondena av 1800-talet. Dom levde som småbrukare och fiskare i något som, till att börja med, praktiskt taget var ett självförsörjnings-samhälle. Man levde av vad djur och marker kunde ge – kornmjölsgröt, mjölk, fil, fläsk, fisk, lingon, potatis. Man tillverkade själv möbler, heminredning, dörrar, fönster, verktyg, byggde lador, bostadshus och båtar. Tyg och mattor vävdes, kläder syddes. Dom upplevde under sin livstid en radikal samhällsomvandling från handens arbete till en ny tidsåder med industriproduktion, pensioner, sjukvård, bil- och tågresor i en fossildriven ekonomi.

Samtidigt som mycket blev bättre såg de säkert med visst vemod på utarmningen av både naturresurser och sociala sammanhang.  Vi börjar nu på allvar ana konsumtionssamhället baksidor i form av klimatstörningar, överexploatering av mark och vatten, kemisk förorening, resursbrist på många områden och undanträngning av lokala kulturer.

Mitt barnbarn som förhoppningsvis har ett långt liv framför sig, fyller 90 år vid nästa sekelskifte. Hur kommer hennes värld att gestalta sig år 2100? Hur värderar man då rent vatten, levande ekosystem och livskraftiga areella näringar. Och hur väger man in våra efterlevandes välfärd i beslut om exploatering av naturresurserna, Jag tror att man bör vara oerhört försiktig med alla kortsiktiga, koloniala, miljöriskabla och kulturundanträngande projekt, för våra efterkommandes skull i minst sju generationer.

/Ulf Holmgren

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Gruvnäringen får mer stöd än metallåtervinnings industrin – Därför mer lönsamt

För första gången görs en studie som jämför gruvnäringen och återvinningsindustrin. Så här drygt ett decennium in på 2000-talet kan en bara säga; ÄNTLIGEN!!

Det är Linköpings universitet som håller i studien som fortfarande pågår.
Se klipp från SVT play här:
Metallåtervinning bättre än gruvbrytning

Studien visar på att det idag är det mer lönsamt att utvinna metaller än att återvinna.
Villkoren för gruvindustrin är bättre och de skapas genom politiskt stöd till en viss sektor.
Gruvindustrin får “otroligt mycket mer” resurser än återvinningsindustrin säger Nils Johansson som är med i studien.
Gruvindustrin behöver bl.a. inte skatta för avfallsdeponier. Det forskas även mycket mer på gruvnäringen säger Nils.

Förhoppningsvis får vi veta mer om den här studien längre fram. Superbra att det görs!
Gruvförespråkarna är ju väldigt duktiga på att börja babbla om iphones, platteve och vigselringar när de försöker förklara varför vi behöver nya gruvor.
Innan vi på funderar på att öppna en ny gruva så ska Sverige på allvar försöka återvinna de metaller vi faktiskt redan har grävt upp.
En iphone är faktiskt ingen mänsklig rättighet däremot så är rent vatten det.

/Nina Hanson
Nina Hanson